Kyrkomötet Motion 2007:88 av Bo Lindell
Konfirmation från 12 års ålder

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att genomföra ett femårigt rikstäckande projekt med konfirmation från 12 års ålder.

2. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att i samband med nya konfirmandriktlinjer anpassa dessa för konfirmation i olika åldrar.

Motivering

Den vikande konfirmationsseden är oroväckande. Många döpta blir aldrig konfirmerade. Om det dessutom finns en koppling mellan konfirmation och framtida kyrkotillhörighet är situationen alarmerande.

Orsakerna till att två av tre ungdomar väljer bort konfirmationen är förstås många, men mycket talar för att konfirmationen helt enkelt ligger vid ”fel tidpunkt”. Högstadiet med sina intensiva skoldagar – och långa skolresor för många – i kombination med tonårstidens alla krav och förväntningar, bidrar till att ungdomar som egentligen skulle vilja konfirmeras inte lyckas få sin fritid att räcka till. Många väljer att prioritera andra aktiviteter som t.ex. idrott.

”En missad konfirmation” är inte lätt att ta igen, även om möjligheten finns. Med flera tillfällen till konfirmation – i olika åldrar – skulle vi förhindra att konfirmandstatistiken når nya bottensiffror. Antalet katekumener och vuxenkonfirmander ökar visserligen år från år, men det är alltid lättare att nå de unga. I likhet med andra kyrkor borde Svenska kyrkan därför på allvar överväga att sänka konfirmandåldern och ge möjlighet till konfirmation redan under mellanstadiet.

I början av 90-talet hade jag själv glädjen att undervisa och konfirmera ett flertal grupper s.k. ”tolvårskonfirmander” i Risinge. På flera håll i Linköpings stift pågick vid denna tid en försöksverksamhet med konfirmation vid just tolv års ålder. Vi är många som beklagar att denna möjlighet försvann i och med 1994 års konfirmandriktlinjer och som nu önskar att de goda erfarenheter som gjordes under dessa år borde tas till vara och utvecklas – inte minst med tanke på den kraftigt sjunkande andelen konfirmander.

Tanken med tolvårskonfirmation är inte att ersätta tonårskonfirmationen, utan att erbjuda ett alternativ. Så skedde redan under försöksåren, då det inte var lika svårt att rekrytera fjortonåringar till konfirmationen som i dag. Det behöver helt enkelt gå ”minst två konfirmationståg” i varje pastorat för att vi ska ha möjlighet att nå så många som möjligt.

Arbetet med att ta fram nya konfirmandriktlinjer pågår och mycket är lovvärt. Tanken att konfirmationen skulle vara ”en tjänst åt ungdomarna i en brytningstid” är givetvis god, men i en tid då två tredjedelar väljer bort konfirmationen måste detta motiv ifrågasättas. Konfirmationen som en form av passagerit känns inte längre relevant i vår tid.

Många församlingar har ett gott barn- och familjearbete. Dopuppföljningen fungerar bra – till en början. Men i skolåldern tappar vi ofta kontakten. Skall kyrkan kunna vara ett stöd för tonåringar i högstadieåldern, behöver det finnas en etablerad kontakt. Många ungdomar som skulle behöva kyrkans stöd kommer aldrig till konfirmationsundervisningen – hur pedagogisk och utvecklad den än må vara. Tillsammans med många kollegor konstaterar jag, att det alltmer är de engagerade, medvetna och motiverade ungdomarna som väljer konfirmation. Denna utveckling är inte enbart positiv. Vi behöver även få möta och konfirmera de stökiga, skoltrötta, vilsna etc. Detta tror jag vi lättare gör genom sänkt konfirmandålder.

Istället för sänkt konfirmandålder har det föreslagits en flerårig konfirmandundervisning, men jag är tveksam till att göra konfirmationen till ett flerårsprojekt. Tanken är spännande, men vi skulle förmodligen tappa alltför många på vägen.

Med sänkt konfirmationsålder skulle kyrkan ta ett både tydligare och tidigare ansvar för sina många döpta. ”De stora livsfrågorna” tenderar att väckas allt tidigare i livet. Mellanstadieåren präglas i regel av mindre krav – men av en större öppenhet, oräddhet och tolerans. Tolvårskonfirmation skulle öppna för en rad nya möjligheter, och dessa ungdomar skulle lättare kunna ”bli kvar” och finna en plats i kyrkans sammanhang under tonårstiden.

För att underlätta samordning mellan församlingar och pastorat i konfirmandfrågor är det en fördel med gemensamma åldrar för konfirmation. Varje pastorat skulle erbjuda två – eller gärna tre – möjligheter till konfirmation: vid tolv, femton – och gärna även vid arton års ålder. Och naturligtvis även i vuxen ålder.

Det är visserligen möjligt för domkapitlen att ge dispens i konfirmandfrågor, men i denna för kyrkans framtid så viktiga fråga borde ett större, rikstäckande projekt genomföras.

Vimmerby den 23 juli 2007

Bo Lindell (POSK)